Sida:Svensk Zoologi 2.djvu/212

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

61.

FLÄDERMUS-SLÄGTET.

I jemnförelse med andra Slägter bland de däggande Djuren, synes flädermusens vid törsta åsigten förete en nog främmande gestalt, att Händerna eller fram fötterna äro längre än kroppen, ett emellan axlarna och framfötterna, emellan de fyra tårna eller fingrarna, emellan fram- och bnkbenen, och merendels emellan de sistnämnde en tunn, bar hinna är utspänd, hvarmedelst Djuret härmar Fåglarne och flyger; men blott för denna egenskap borde väl icke ett Naturalsster, som föder lefvande ungar och däggar dem, som äger en mun fullsatt med tänder, — som har en hårig, ej fjäderbetäckt, kroppsyta, och som ändtligen i stället för fötter brukar vingarne, någonsin få rum ibland Fåglarne; likväl är det icke hundrade år sedan, och man var ännu icke klokare. Flädermusen ansågs för en Fågel, ehuru det var lika litet enligt med naturen, som skulle man så kalla en flygande Ödla eller Fisk, eller alla de oräkneliga Insecter, som bevingade upplyfta sig i luftens regioner.

En allmän benämning af Vespertilio tillegnade man fordom det lilla antal Arter af Flädermöss eller Läderlappar, som voro af de äldste Methodisterne kände. Med Naturkännedomens tilltagande upptäcktes dock allt flera nästan likartade föremål, och forskaren kunde omsider utstaka gränslinier dem emellan. Det var Brisson som först utmärkte en sådan mellan sin Pteropus och det förr antagna Slägtet, — och Erxleben, som eljest följde samma plan, fann nödigt att för mängden af tillkomna Arter flockvis anordna dem.

Länge voro alla af von Linné i grupp samlade; det var först till slut, som han frånskiljde en enda både till namn och Ordning[1]. Men huru litet antal var väl af honom kändt, för att bedömma det inbördes sanna förhållande, hvarom Vetenskapens sednaste framsteg oss öfvertyga.

Huru villrådig den store Mannen var om platsen för Flädermössen i hans Djur System, vittna de första 9 upplagorne, der de stå ibland Rofdjuren (Feræ), och formen af hufvud, tänder och inelfvor samt närings sätt liksom rättvisade detta, och i vår tanka naturligare; än högre upp på den systematiska scalan bland Förstarne (Primates), der Ve-

  1. Vespertilio Leporinus kallad Noctilio Americanus i Syst. Nat. ed. XII p. 88. och förd till Glires; men sedan åter förenad med gamla Slägtet af Schreber, Gmelin &c.