Sida:Svensk Zoologi 2.djvu/212

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


6i. FLÄDERMUS-SLÄGTET.

J. jemnförelse med andra Slägter bland de duggande Djuren, synes flädermusens vid törsta åsigten förete en nog främmande gestalt, att Händerna eller fram fötterna äro längre än kroppen, ett emellan axlarna och fram lotterna, emellan de fyra tårna eller fingrarna, emellan fram- och bnkbcnen, och merendels emellan de sistnämnde en tunn, bar hinna är utspänd, hvarmedelst Djuret härmar Fåglarne och flyger; men blott för denna egenskap borde väl icke ett iNamraister, som föder lefvande ungar och daggar dem,iom äger en mun fullsatt med tänder, — som har en hårig, ej fjäderbetäckt, kroppsyta, och som ändtligen i stället för fötter brukar vingarne, någonsin få rum ibland Fåglarne; likväl är det icke hundrade år sedan, och man var ännu icke klokare. Flädermusen ansågs foren Fågel, eburu det var lika litet enligt med naturen, som skulle man sä kalla en flygande Odla eller Fisk, eller alla de oräkneliga Intecter, tom bevingade upplyfta sig i luftens regioner.

En allmän benämning af Pespertilio tillegnade man fordom det lilla antal Arter af Flädermöss eller Läderlappar, som voro af de äldste Methodislerne kände. Med JVai urkännedomens tilltagande upptäcktes dock allt Hera nästan likartade föremål, och forskaren kunde omsider utstaka gränslinier dem emellan. Det var Brisson 10m först utmärkte en sådan mellan sin Pterojms och det förr antagna Slägtet, — och Erxlebm, som eljest följde samma plan, fann nödigt.att för mängden af tillkomna Arter flockvis anordna dem.

Länge voro alla af von Linné i grupp samlade; det var först till slut, som hin frånskiljde en enda både till nttnn och Ordning *). Men huru litet antal var väl af honom kändt, för att bedömma det inbördes sanna förhållande, hvarom Vetenskapens sednaste framsteg oss öfvertygav Huru" villrådig den store Mannen var om platsen för Flädermössen i hans Djur System, vittna de törsta 3 upplagorne, der de stå ibland Rofdjuren (Fera), orh formen af hufvud, tänder och inelfvor samt närings sätt liksom rättvisade detta, och i vår tanka naturligare; än högre upp på den systematiska scalan bland Förstsrne (Primates), der Ve ') VesperlUio Uporintis Ital^d Noctilio jimericanus i SyM. Kar. tå. Xlt p. 8S. och förd litl Glirei'; mto sedan oter iöienad mti £«mJ» Slagtat tf Sekretor, Omeltn tre.