Sida:Svensk Zoologi 2.djvu/22

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


ORRE.

tt

större och smärre, äfven utmärkt magra, allmänt benärade: fiygjåglar. Sådane äro eljest icke synliga. Brist på fågel har man ofta funnit härröra från sent infallande frostnätter meda'- kläckningen för sig går, dä ungarna icke uthärda; alt förtiga följderna af oseden att under lektiden ofreda fågeln, eller beröfva honom eggen, hvilket kan icke nog beifras, utan de i sådant afseende tid efter annan utgifna påbud borde lända till ovillkorlig efterrättelse.

Fångsten sker dels med giller, snaror eller nät, del» skjutes fågeln med bössa.

Om snaror brukas, är nödigt att iakttaga, ätt dessa ställas högre om våren, helst fågeln den årsiden bär hufvudet högre lyftadt än om hösten, då han när sig af bär. Donor användas senare på året; men de böra göras af beckirå, för att icke falla tillsaminans eller slakna af väta. Äfven brukas på somliga ställen, under vintern, der icke betydlig myckenhet snö faller, au genom Eldsken vinna ändamålet, neml. så, att a:ne personer åtföljas j den ena med en fackla eller bloss, och den andra med ett kastnät. Fåglarne , förvirrade af skenet, flyga bus emot detsamma och bli med nätet fångade,

I våra Norra Provinser uppsättas utom snaror, så kallade ftakar och stookar. Flaken göres af 6-S ribbor, förenade i ena ändan med en liten slå, och uppgillras öfver en i jorden nedslagen låg påle (Se Fiakar till Räf-fällor 1 Linnmi Vestg. Itesa s. 340, som denna Norrländska liknar). Lingon kflstas under Haken och gillerstickorna, Tör att ditlocka fåglarne. Små sandbackar, der Orrarne ej sällan vaska sig i solbaddet, äro passande lägen för sådana fiakar. Fågelstocken åter utgöres af en enda stock, utom en mindre inunder liggande. Den förre uppgillras liksom Haken och fäller lika snart som denna; men villbrådet ligger icke så säkert gömdt för Räfvar och roffåglar. Snaror bindas af svart tagel eller af hopspunnen trå, oeli sättas gemenligen i stigar, upptrampade af boskapen. Dessa fängredskap brukas också sedan snö är fallen, men på obetäckta ställen vid roten af stora granar; Hakar och stockkar endast så länge marken är öfverallt bar, I Jemtland bar man dessutom ett slags giller, der kalladt Orrbännar som utgöres af ett tunnt bräde, 2-3 alnar långt samt ett qvarter bredt. Längs efter hela brädet sitta nedborrad*