Sida:Svensk Zoologi 2.djvu/21

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


4o onuä

ögonbryn, yfviga fjädrar, uppsatt stjert och flaxande vingar ropar eller kuttrar sitt klan klan klan, stigande uren terce i en annan allt högre i rösten, åtföljd af ett sällsamt gurglande läte. Hönorna tulla af begär, skocka sig nu hoppande omkring honom, som ändtligen stillare, tillfredsställer den ena efter den andra. De bereda derefter sina kullar, bestående merendels af 6-3 (sällan flera) egg, a£ blekgul färg och besprängda med rostlika fläckar och några störro vid den smala ändnn. Utan vidare bistånd af Tuppen, kläckas ungarne efter 2G-28 dagar, och följa modern hela Sommaren. Mot vintern lemna Tuppkycklingarna henne och sällskapa 7-8 i flocken tiil nästa vår, under hvilken tid de ofta fäkta och slåss med hvarandra, merendels så litet uppmärksamma på deras egen vällard, att flera kunna fällas i ett enda skott.

"Vesslor, Hermeliner och Mårdar äro farliga fiender för denna fågelart, liksom de äro det för liela höns-famil- jen. De uppsöka deras egg, och de nykläckta ungarne blifva icke mindre deras offer, så mycket lättare som boet väljes i buskar och håligheter, der det finnes tilredt af en mängd qvistar och vextlemningar. Likväl, när honan går af eggen för att söka sig föda, beläcker hon dem med löf och mossa, så att de icke utan svårighet kunna skönjas; men de nykläckta ungarne lemnar hon icke gerna, oaktadt sin naturliga skyggket, om man händelsevis närmar sig till hennes näste.

Det mest ödande Rofdjuret är åndå menniskan. Hvilken oändlig mängd af Orrar, Tjädrar, Hjelpar och Ripor nedkommer icke årligen ifrån de Norra landsorterna, der hela bylag äro med detta slags fågellänge sysselsatta. 1 de flesta Socknar finnas 4-5 bössor for hvart hemman, och det är i synnerhet efter Michaeli som iångsten eller skjutandet börjar. Under alla år är likväl icke tillgången lika ymnig. Man tager vanligen ett märke af Michaelis dag; om Sunnan då blåser, skcill mycken fågel kommu in i landet och emot fjällen, men kommer vinden från Norden, så tror man ett fåglarne, äfven de som förut finnas, skola det året bortflylta, och fångsten således blifva obetydlig. Detta är utan tvifvel blott en saga; men orsaken i förra fallet är säkert den, att fåglarne, kanske stundom af okända skäl, ankomma från afJägsnare.orter, såsom Finland-* Ryssland m, m, ty man upptäckt* bland mängden både