Hoppa till innehållet

Sida:Svensk Zoologi 2.djvu/246

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
59
TOBIS.

ler han sig på djupet, och man skall i klart och stilla väder se honom ligga krökt i ring som en orm på sanden, eller deruti nedkrupen, ibland 1 qvarter djupt, blolt uppsticka ändan af sitt hufvud. I Maj månad är hans lektid, då rommen afsättes eller fälles på den sandiga bottnen, der Tagelmasken och andra vattenkräk tjena honom till föda. Bland fiskar är Makrillen hans värsta förföljare; han är icke heller fridlyst för dem som mest beskatta Hafvets invånare; ty han fångas medan ebben varar, genom dertill förfärdigade räfsor hvarmed han ur sanden uppdrages. Vanligast begagnas han då till bete på krok. Emedlertid fortäres han på flera orter, äfven i de sydligare af Sverige, utan annan tillredning än blott torkad; han säges äfven utrikes ätas med syrlig sås, och Grönländaren räknar honom bland sina läckerheter.


Tab. föreställer Fisken i nat. storlek, samt vidden af dess genomskärning derunder.