Sida:Svensk Zoologi 2.djvu/245

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


58 tobis.

munnen befintlige tändeme äro klen» och likna (in* nälar; blott i svaflet finnes ett par skarp» knölar, hvarmed rofvet eller födämnet fasthålles. Gälöppningen är temligen vid, och locken bestå af 4 små skifvor, samt galhinnan af 7 strålar.- Näshålen sista mellan munnen och ögonen som äro g<tnska små, med derå* svarta pupill inom en siifverfärgad iris. På den trinda, älformiga bålen är ryggen gråagiig, med en långsefler gående fåra för den långa lyggleiinrj.; tver-ränder gå (iiLii ned åt buken, som lyser sillveTlärgad orli något i blått skiftande. Anus sitter när* srjertändan, och sido? linien löper rskt efter kroppen, hvarå fjälUn äro, såsom mycket små, knappt synliga och lätt affallande. aIIb slräJarno i fenorna, hvaraf Bröitfenan äger ja, Analfenan 20, Rygg fen*! 11 60, och den i stjerten 16, äro veka, och den huden mycket, tunn som förenar dem, I Rygg och Analfenorna befinnas de enkla, men deremot delade i ändarne hos så väl Bröst- som Stjertfenan, hvilken sistnämnde är till skapnaden gaffeliik. *■

Vid granskningen af de inre delarne förekomma Lefrén, Mjelten och Magen hvar För sig odelte; men vid den sisia synes ett temligen stort bihang. Tarmkanalen äger mänga krökningar, samt dess hud en mörk svartprickig yta. Både florn och Mjölke fno hos hvardera könet ofvantill sammanvexla och vid nedra ändan delta. Simblåsa saknar man hell och hållet hos denna liskart, hos hvilken man för öfrigt räknar 63 ledknctor i ryggraden.

Ehuru fiskens vanliga längd är 5- 7 tum, och tjockleken knappt en half, Haffas dock stundom en större artförändring af £- alns längd, och 1 tums bredd t versöfver. Denna benämnes då Tobiskung; såsom stor och sällsam.

Naturen gaf Tobisen sitt stamhåll i det Nordligare Europas H«f, och han träffas både i Norrsjön och Östersjön, såsom nära Gottland och öiand (öster ut) samt nedåt Blekinge och Skåne, och der ymnigast vid Cimbritshamn , merendels längre ut ifrån stranden, och på sandbotten , derhän beqvämfigen kan nedgräfva sig qvartersdjupt, och har denna egenskap och bostället jemte formen utan tvifvel gifvit första anledningen till det namn han i allmänhet bär.

Hans vanliga föda sägaj de Mask-kräk och Biötcljur vara, som vistaa i samma element som hyser honom, Med sitt spetsiga hufvud uppsöker hån dem i sanden och skonar icke ens sina egna ung^r, enligt intygandet af Bloch, som funnit dylikt hos tvenne ai honom öppnade. Allmännast hål-