Sida:Svensk Zoologi 2.djvu/280

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

68.

STEGLITSA.

Fringilla Carduelis.

Steglits-Siska, Steglitsa, Steglits. På Tyska: Stieglitz, Distelfink, Distelvogel, Fistelfink, Stechlitz, Kletter, &c. På Engelska: Goldfinch, Thistle Finch. På Holl. Pitter. På Frans. Chardonneret. På Ital. Cardello, Carduello, Calderugio, Carduelino, Ravarino.. På Spanska: Sirquerito, Sielicolore. På Grek. Poikalis, Thraukis. På Nygrek. Akanthis, Guardelli, Stragalino, Karedreno.

Näbbets omkrets, hjessan och ett bakom ögat nedgående band, svarta; pannan, kinderna och strupen högröda; vingarna och stjerten svarta med hvita fläckar, samt ett bredt gult band öfver vingen.

Fringilla carduelis Linn. Syst. Nat. Ed. XII. I. p. 318. 7. — (Ed. Gmel. I. p. 903. 7.) — Faun. Suec. p. 86. n. 236. — Retzii Faun. Su. p. 245. n. 223. — Nilsson Orn. Suec. I. p. 151. — Skand. Fauna II. 1. p. 351. n. 12. — Bechstein gem. Naturg. Deutschl. IV. p. 403. 7. — Temminck Manuel d'Ornith. I. p. 376. — Latham Ind. I. p. 449. — Syn. 3. p. 231. — Brisson Ornith. T. III. p. 53. — Le chardonneret, Buffon Oiseaux, IV. 187. t. 10. Pl. enl. 4. f. 1.




Ibland de i allmänhet såkallade Sångfåglarne är Finkslägtet, (Fringilla), ett af de talrikare och innefattar arter, som verkligen sinsemellan visa nog olikheter i de afseenden, som företrädesvis pläga komma i fråga vid bestämmandet af Fåglarnas slägten. Öfvergångarne mellan detta slägtes gränsformer synas likväl både alltför jemna, för att tillåta någon vidare slägtfördelning, oth sjelfva Finkslägtet sammantaget visar äfven så nära förvandtskap dels med Domherrarne (Loxia Linn.) , dels med de egentliga Sparfvarne (Emberiza), att åtskillige af dess arter fordom blifvit förda till dessa slägten[1]. Af de enligt nyare åsigter inom Fink-

  1. Enligt den omfattning af Fringilla-slägtet, som blifvit fastställd af Illiger — måhända i allmänhet den mest kritiske och regeltrogne af nyare Systematici — har äfven Hr Nilsson uppfört Nordens hithörande