Sida:Svensk Zoologi 2.djvu/281

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


IOO STEGLITSA.

slägtet upprättade afdelningar eller under-slägten, innefatta de såkallade Piskorna endast 5 svenska arter, nemligen, Hämplingen, Grönsiskan och Steglitsan *).

Ostridigt öfverträffas denna sistnämnda i anseende till färgpragten, af Blåkråkan och Biätaren (Merops apiaster), »amt i anseende till sången, af den enkelt tecknade Näktergalen; men ingen af våra svenska fåglar förenar till den grad som hon ett vackert utseende med en behaglig stämma , jemte en utmärkt liflighet samt en hög grad af läragtighet. Som den tillika ej är svår att lä tam , eller kinkig alt underhåll», är det rj att undra om Stegliistm är en ibtand våra mest omtyckta sångfåglar, och oita med förlust ef sin frihet måste umgälla de henne af naturen tilldelta företräden.

Den Fullväxta fågeln uppnår vanligtvis en längd af Fem eller 5J lum, och håller mellan yttersta vingspetsnrne omkring 9} mm. Näbben är hviiagtig, med svanagtig spets. Ögonen mörkbruna; benen Ijissbruna, Hufvudets hela lräm.re omkrets är af en skön högröd, glänsande färg; omkring näbbens rot går en Fin svart ring, som utvidgar sig till ögat ; en annan svart teckning intager hjessan och nacken , samt nedstiger åt halsens sidor; mellan delta och Ögot sträcker sig ett hvitt band, Öfver tinningen och from under sirupen ; en annan hvit tver fläck Hunts bakom nacken Kroppen är för öfrigt ofvanpå och på sidurna ljusbrun, inunder hvit, hvilken färg äfven stjertens öfre täckfjädrar äga. Vingpennorna äro svarta, i spetsen tecknade med en hvit fläck ; den yttersta är utan fläckar, men de Öfriga i yttre fanet, ifråu roten tiil midten, af en ren och lillig gul färg, hvar •rter. De<s noggrannare känneieckea för slägtet anföras på följande •ätt:

Näbben kon, alldeles kägelformig, rak, spetsig; öfverkäken utan ryggkam, lika bred eller bredare än underkäken, och den förras kamer gående uiom den sednares, Käksöwmen rak eiler föga böjd , bildar ingen vinkel, och gomen saknar berrarud knöl. — Näsborrarne vid näbbroten små, runda, täckta med smnfjädrar från pannan —Benen korta. Vingarne? i:ita, a;dra och 5:dje vingpennorna nästan lika, dock merendels den andra eller första längst. — Stjerten merendels urnupen, «l!er tväklufven.

  • ) Siskornas näbb bildar en långdragen,-på sidorna, i synnerhet på

spetsen, mycket hoptryckr kägla; sedd ofvanifrån inneslutas sidorna af inböj'a linier Käkarne lika tnngä, alldeles rak», och lika spetsiga. (NiUjon Skand, Faun, 11. t. p. 546.