Sida:Svensk Zoologi 2.djvu/284

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


STEGMTSA.

103

jemnas med en sax; samt ett slags epileptiska anfall, dem fiechstf.in säger sig hafva botat genom fågelns hnsliga neddoppande i kallt vatten. Andre författare råda att afstympa spetsen af naglarna med en sax, och tvätta fötterna flera gånger i varmt hvitt vin, och om vintern gifva tlem in en och annan droppe på socker. — Man har likväl exempel att iSieglitsan i bur uthärdat ganska länge. Buffon och Bechslein anföra exempel på dem som uppnått iG, 18, ja till och med z5 år, hvilket dock måste vara ganska ovanligt. Likasom hos andra f2glnr kan äfven hos denna färgen förändras, antingen till helt blek, eller mycket mörk, såsom följder af dess fångenskaps särskilta omständigheter, eller någon egen sjuklighet. Men äfven dessutom har man hos Steglitsan anmärkt ett ganska stort antal af olika artförändringar, som hos auktorerne finnas uppräknade *) och af fågelfängnre och liebhaber stundom blilvit mycket värderade. Hos oss förekomma sådana dock velterligen icke i dess fria tillstånd , och dess balardförändrfngar böra ej med dessa förblandas.

Den liflighet och vighet som är Steglitsan så egen, hjelper henne oftast undan sina fienders anfall; likväl blir hon stundom deras rof, isynnerhet om vintern, då lofvens skygd saknas, och därframför andra, spavfhöken synes bortsnappa de mindre varsamma. En vida farligare fiende äsa de l jägaren och fågelfängaren, som antingen med lockfågeln! försåtliga stämma, eller med slagburar eller limstänger, hvarvid tistelhiifvuden äro fästade, förstår alt narra dem i .titt våld. Tiden för deras fångst är egentligen vintern, Hå darirs näringsämnen äro inskränkta till färre Frösorter.

•) Till «. hes Buffon, Briston, Bechstein, nu B,

18*5. Drr