Sida:Svensk Zoologi 2.djvu/30

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


4o.

NÄBBGÄDDA.

ESOXBruore. Horngädda. Horngull. På Finska : FVoä ka hanki. På Fr. Aiguille, Nagojo, Qrphie. På Eng.

Sea-Garpihe. På It. Acucella. På T. tlornhecht.

Schueffel. På Höll. Geep På D. Homfish. På

N, Horngive, Kebbe-sild.

Hufvudet är försedt med ett spetsigt Trync af de förlängda syllika käkarne.

Unn. Syst. Nat. ed. Gntel. i, 5. p. lögt. — Faun. Sr. p. ia6. — Reis. Fann. Sv. p. Sjr. Cl. 4. Piscis. Ordo 4- Abdominales. — Aldrovaud. Pisc. p. X06, 107 (Acus Oppiani} —■ Bloch Fisch. Deubchl. I. s.-3iG. a. — Klein, Pisc. Misa. 4. ii. 1. t. 3. f.-.a. Penaant Brill. Zool. p. a;-t-

G äddslägtet, som hör lillde Bukfeniga Fiskarne (sen. 10), utmärker sig bland dessa genom sin förlängda kröp», sitt ofvanpå platta hufiud samt öfre, kortare käk. Det äger tänder både i käkarne och på tungan, och Gälhinnan har (hos olika slag) från 5 till i5 strålar. Mindra talrikt till arter än somliga Familjer inom Neptuns område» utgöres det likväl af flera , hvaraf vår Fauna tillegnar sig •venne :• den allmänna Gäddan'och Näbbgäddan.

Den-sednare, bestämdt åtskild från den förra genom oEvan anförda kännemärke, träffas mycket olika i storleken, från en half till en aln lång, rhen finnes stundom dubbelt längre. Hufvudet nr, ttynet oberäknadt, icke stort, men käkarne, som formera det sistnämda, äro mycket förlängde och spetsige. Den öfre är rörlig emot pannbenet och derifrån skild, samt något, ofta i kortare än den undre, som i ändan (npex) är köttaktig, Begge likna runda: sylar, "och besatta med skarpa ehuru fina tänder i kanter. na, liksom (insägade, likväl -täias: vid basen. Tungan, kort och trubbig, hinner knappt framom mungiporna, hvilka räcka ända mot ögonen,: som äro stora, helt cirkelrunda med silfvergrön Iris och svart pupill, och emellan derå och öfra käkens bas synas de temmeligen utvidgade näsborrarne. Gäl-locken äro hela och utan fjäll, starkt siltverfärgade och -stundom skiftande i blått och grönt, äfven som roten af undra käken; då deremot pannan, nacken och ryggen ha en mörkare färg. Sjelfva kroppen, smal och lång, synes nästan fyrkantig, och dess bredd förhåller sig