Hoppa till innehållet

Sida:Svensk Zoologi 2.djvu/30

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

N:O 40.

NÄBBGÄDDA.

ESOX Bellone. Horngädda. Horngäll. På Finska: Nokka hauki. På Fr. Aiguille, Nagojo, Orphie. På Eng. Sea-Garpike. På It. Acucella. På T. Hornhecht. Schneffel. På Holl. Geep. På D. Hornfisk. På N. Horngive, Nebbe-sild.

Hufvudet är försedt med et spetsigt Tryne af de förlängda syllika käkarne.

Linn Syst. Nat. ed. Gmel. 1. 3. p. 1391. — Faun. Sr. p. 126. — Retz. Faun. Sv. p. 351. Cl. 4. Pisces. Ordo 4. Abdominales. — Aldronvand. Pisc. p. 106. 107 (Acus Oppiani) — Bloch Fisch. Deutschl. I. s. 236. 2. — Klein. Pisc. Miss. 4. 21. 1. t. 3. f. 2. Pennant Britt. Zool. p. 274.




Gäddslägtet, som hör till de Bukfeniga Fiskarne (sen. 10), utmärker sig bland dessa genom sin förlängda kropp, sitt ofvanpå platta hufvud samt öfre, kortare käk. Det äger tänder både i käkarne och på tungan, och Gälhinnan har (hos olika slag) från 5 till 15 strålar. Mindre talrikt till arter än somliga familjer inom Neptuns område, utgöres det likväl af flera, hvaraf vår Fauna tillegnar sig tvenne: den allmänna Gäddan och Näbbgäddan.

Den sednare, bestämdt åtskild från den förra genom ofvan anförda kännemärke, träffas mycket olika i storleken, från en half till en aln lång, men finnes stundom dubbelt längre. Hufvudet är, trynet oberäknadt, icke stort, men käkarne, som formera det sistnämda, äro mycket förlängde och spetsige. Den öfre är rörlig emot pannbenet och derifrån skild, samt något, ofta ½ kortare än den undre, som i ändan (apex) är köttaktig, Begge likna runda sylar, och besatta med skarpa ehuru fina tänder i kanterna, liksom finsågade, likväl tätast vid basen. Tungan, kort och trubbig, hinner knappt framom mungiporna, hvilka räcka ända mot ögonen, som äro stora, helt cirkelrunda med silfvergrön Iris och svart pupill, och emellan dem och öfra käkens bas synas de temmeligen utvidgade näsborrarne. Gäl-locken äro hela och utan fjäll, starkt silfverfärgade och stundom skiftande i blått och grönt, äfven som roten af undra käken; då deremot pannan, nacken och ryggen ha en mörkare färg. Sjelfva kroppen, smal och lång, synes nästan fyrkantig, och dess bredd förhåller sig