Sida:Svensk Zoologi 2.djvu/316

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


KLOCK-DJUR.

Il3

Fig. i vasar ungefä' det utseende en grupp af dessa Vorticelier framter för blotta ögat ; den liknar då endast ett fint mögel, fästadt på strået eller fibern af någon vattenväxt, Fig. a framställer i stark förstoring flere individer, fästade den ena på den andra, så att de fått utseende af en sammanhängande gren. I Fig. 3 synes en hel grupp' af Vorticelier fästade på den nästan upplösta massan nf någon polyp, och i olika rörelser; nemligen sammandragna, elier framskjutande. Fig 4 föreställer några af dessa individer, dels i högsta untinckning, med raka stjelknr, dels sammandragande sig, medelst stjelkens krusning. Fig. 5 visar en Vorticella fri och simmande, och fig. 7, 8 visar ett par sådana djur i mycket stark förstoring.

Hvarje djurs kropp synes bestå af ett hvitt genomskinligt slem, sammansatt nf idel små gryn, eller så kallade muleculer. Dess rand är hvarken utvidgad eller sammandiagen, dock kan djuret något förändra formen, och samrrtflndraga sig såsom lig. 8 utvisar, eller öppna sig såsom fig. 7; i sistnämnde fall märkes i midten af dess kropp spår af någon organ, som förmodligen tjenar till rofvets qvarhållande. Stjelken är mycket fin och kan uistiäckas i den grad, att den uppnår omkring ja gånger sjelfva kroppens längd; då djuret simmar, är den deremot vanligtvis sammandragen.

Dessa Vorticelier äro små lifliga, oroliga varelser, som, fästade med stjelkens ena ända, hastigt framskjuta sin lilla bägai-formiga kropp än åt ett, än åt ett annat håll, och hastigt åter draga den tillbaka. Denna hastiga retraciioa sker derigenom, att de samrrnndrign stjelken skrufformigt, eller likt en ståltråd som varit virad kring en cylinder. De flytta tig mellanåt äfven i vattnet, och fästa sig stundom med sina stjelkar den ena på den andra, såsom vid fig. 3, så att de då bilda ganska sammansatta grupper, hvarvid de nedersta individernn måste bära alla de andra, utan att detta synes besvära dem. På sådant sätt samman skockade, agade nästan gemensam känslighet, så att om en af individerna vidröres, eller eljest spörjer någon fara., sammandraga sig genast, likt en Mimosas blad, äfven dess närmaste grannar, eller ock alla som höra till iifflma stjelk.

En annan gång finnas de fästade på samma plan, såsom i fig. 3 och 4, och bilda högst täta och sammanträngda floc-