Sida:Svensk Zoologi 2.djvu/317

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


Il4 K10CK-BJUH,

kar, hvaraf, för redighetens ikull, här blott ett ringa antal individer kunnat framsuiilas, Alla dessa äro i beständig verksamhet; en del framskjuter, en annan sammandrager sig, så att Rcesel liknar deras rörelser vid den exercis, der en Pluton tfter den andra framrycker och retirerar. Ändamålet med dessa rörelser är väl ostridigt födans inhemtande, hvarvid likväl visar sig ett Anmärkningsvärdt fenomen. Då nemligen en Vorticella utsträcker sin stjelk och'åt ett visst häll rigtar sin vidt öppnade bägare, märkes i vattnet en egen rörelse, hvarigenom de ät dett» häll befintliga moleeuler och minsta infusions-djur, liksom af en oemoiståndelig dragningskraft, rusa in i djurets bägare. Djuret drager sig snart tillbaka, och utsträcker, efter en liten stund, sin bagare åt ett annat häll, och med samma framgång. Fig. 6 föreställer detta fenomen, enligt Prof. Agardhs iakttagelse. Han observerade att de infusions-djur, sådana som Monas Ltp.ns o. s. v., som kommo på bägarens kanter, liksom äterstudsade derifrån, och att de i allmänhet drogos från så långt håll, och med en så oemotståndelig dragning, all Vorticellan alldeles tycktes utöfva en tjusningskraft åt det håll, hvaråt hon rigtade sin försåtliga erater.—Genom analogien med några andra polyp-artade djur kan man antaga, att dessa Vorticeller kunna åstadkomma ett slags hvirfvel i vattnet, hvarigenom de deri befintliga infusionsdjur tillföras dem. En sådan förmåga att göra hvirflar har Rossel anmärkt hos Tubularia campamilata, samt hos en Rydra, och äfven afteeknat fenomenet. Det är troligt, att hvirlveln förorsakas medelst de små dubbla filamenter, tom finnas vid bägarens motsatta sidor (lig. 7, 8), och som till utseendet kunde liknas vid ormtungor. De äro hos denna art mindre synbttrn. Åtskilliga moleculers återslndsning ifrån bagarens kanter, som Agardh observerat, härrör måhända just ifrån dessa organers vibrerande rörelse,

Denna Vorticella finnes i synnerhet ofta sittande under bladen och på rotstjelkarne af Lemna, men äfven på polyper, på snäckor och andra mindre v*ttendjur. Rossel tror sig hafva upptäckt, att da i synnerhet fästa sig på redan döda organismer, eller på, dem hvilkas upplösning till någon del börjat.

En särskilt anmärkning förtjenar coalractiliteten hos dessa djurs stjelkar. Man har i sednare tider funnit flera exempel, att mekanismen för elasticitet hos organismer, be-