Sida:Svensk Zoologi 2.djvu/47

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


56 LÅNGTRÅDIG MANET.

Verldshafvets ofantliga Invånare. För öfrigt torde Fiskarne sky för Maneter, utom Hvitlingen och Makrillen, hvilken sednare berättas, ju längre åt Norden, lefva på dem, och att denna fiskart finnes ymnigast i de skär och vikar, der strömmen inför sådana för den samma behagliga födämnen.

Jemte allt detta, finnas Maneterne bestämde till skyddsvärn för en mängd småfiskar, i synnerhet Cypriner, som under djurets kupiga yta söka en fristad mol sina rofgiriga gtannar, hvilka troligen afhäJlas genom det motbjudande de röna hos Maneten, antingen från dess obehagliga, utdunstning eller andra vidriga egenskaper.

Den Mcdusa capillata, som Baster beskrifvit och tecknet (Op. subsec. 2. t. 5 f. i.) och af Gmelin. från honom anföres, synes icke kunna lämpas till den arten som nu varit vårt föremål.

Tub. föreställer djuret ■— t. i horisontel ställning med alln dess tillbehör. — 2. sedt ofvanpå, — teckningen är gjord al Ur. Ryttm. Palmstruch efter nat, i Bohus-skären.