Hoppa till innehållet

Sida:Svensk Zoologi 2.djvu/47

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
56
LÅNGTRÅDIG MANET.

Verldshafvets ofantliga invånare. För öfrigt torde Fiskarne sky för Maneter, utom Hvitlingen och Makrillen, hvilken sednare berättas, ju längre åt Norden, lefva på dem, och att denna fiskart finnes ymnigast i de skär och vikar, der strömmen inför sådana för den samma behagliga födämnen.

Jemte allt detta, finnas Maneterne bestämde till skyddsvärn för en mängd småfiskar, i synnerhet Cypriner, som under djurets kupiga yta söka en fristad mot sina rofgiriga grannar, hvilka troligen afhållas genom det motbjudande de röna hos Maneten, antingen från dess obehagliga, utdunstning eller andra vidriga egenskaper.

Den Medusa capillata, som Baster beskrifvit och tecknet (Op. subsec. 2. t. 5 f. 1.) och af Gmelin från honom anföres, synes icke kunna lämpas till den arten som nu varit vårt föremål.


Tab. föreställer djuret — 1. i horisontel ställning med alln dess tillbehör. — 2. sedt ofvanpå. — teckningen är gjord af Hr. Ryttm. Palmstruch efter nat. i Bohus-skären.