N:O 43.
TUMLARE.
DELPHINUS Procæna. Marsvin. På Finska Merisika. På Fr. Marsouin. På Eng. Porpoise: på It. Porco pesce. På T. Braunfisch, Meerschwein. På N. Nise. Grönl. Nisa. På Isl. Brunskop, Hundfiskur. På Rysk. Morskaja-Swinja.
Kroppen är nästan käggle-formigt; Ryggen bred och Trynet trubbigt.
Linn. Syst. Nat. Ed. Gmel. 1. p. 229. Cl. 1. Mamalia. Ord. 7. Cete Faun. Sv. p. 51. — Retz. Fann. Sv. n. 57. —Arted. gen. 75. Syn. 104. Aldrovand. Pisc. p. 719. — Φωκαινα Aristot. lib. 6 c. 12 — La Cépède Hist. n. des Cétacées 2. p. 218. — Cuvier Tabl. Elém. p. 175. — Menag. d. Mus. d'Hist. nat. p. 66. — Bloch Fisch. Deutschl. 3. p. 119. t. 92. — Pennant Britt. Zool. 3. p. 61. — Klein miss. Pisc. 1. 24. 2. 26. t. 2. A. B. 3. B. Anders. Id. p. 253. — Crantz Grönl. p. 151. — Egede Grönl. p. 60. Act. Nidros. 2. p 258. — Nat. Hist. Sællsk. skr. 2. 2. p. 111.
Om vi icke utan någon häpenhet skåda de stora lifvade
kroppsmassorne af Elefanten, Hippopotamen,
Noshörningen och Oxormarne, eller de uråldriga lemningarne af
jätte-lika varelser, längesedan försvunne från jordens yta,
huru mycket mer kunna vi förvånas vid åtankan af de
ofantliga Hvalarne, som dväljas i Oceanens sköte. I
allmänhet ojemförliga i storleken med andra djur-rikets alster,
från hvilka de utgöra en egen naturlig flock, äga de
mycken yttre likhet med fiskarna, hvaribland de mindre
naturkunnige länge räknat dem. Deras stora hufvud är lika så
litet afskildt från bålen genom en smalare hals, hvars
knotor äro merendels liksom sammanvexta; skapade nästan
som odelta simfenor, dölja deras korta och plattade
armar alla de leder hvaraf de äro sammansatta under huden,
och utan bakfötter ända sig de bakre köttmassorna af den
afsmalnande bålen med ett slags stjertfena. Men detta lika
utseende oaktadt, är åtskillnaden icke mindre stor än
märklig; ty denna fena som slutar stjerten, är icke vertikal som
hos fiskarna, utan vågrät, och dess rörelser i vattnet ej
sidverts utan uppifrån och ned, eller tvertom. Då vi
derjemte låna blicken åt flera andra kännetecken, se vi snart
huru Hvalarne närma sig till de däggande djuren. Deras
foster födas lefvande, och näras i början med
modersmjölken från 2:ne vid sidorna af buköppningen sittande spenar.
Hvalarne andas luften medelst strupe och luftrör som föra
