Sida:Svensk Zoologi 2.djvu/50

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


43.

TUMLARE.

DE LP HIN US Phocaena. Marsvin. På Finska Merisiha.

På Fr. Marman. På Eng. Porpoise: på It. Porco pesce.

På T. Braunfisch, Meerschwein. På N. Nise. Grönl.

flisa. På Is!. Brutishop, Hundftskur. På Rysk.

Morskaja ■ Swrnja.

Kroppen ar nästan käggle-formig; Ryggen bred och Trynet trubbigt.

Linn. Syst. Kat. F.d. Gmel. i. p. aag. Cl. i. Mi«iiliii. Ord. 7. Ccre Faun. Sv. p. 5r. — Rctz. Fann. Sv. n. 57. — ^/-*erf. gen. 75- Syn. I0.(. _ Aldrovand. Pisc. p. 719. — (pOäXOitVX dristat, lib. 6 c. 1* — La Cépéde Hist. n. dei Cétacées a. p. ais. — Cuvier Tabl. Hum. p. 175. — Menag. d. Mus. d'Hist. nat. p. 66. — Bloch Fisch. Dentscbl. 5. p. lig. t. 9a. — Pennant Eritr. Zool. 5. p. 61. — Klein miss. Pise. 1. a/(. a. a6. t. a. A. B. 3. B. Anden. Id. p. a55- — Craniz Grön], p. i5i. — Egede Grönl. p. 60. Act. Nidros. 2. p a5S. — Nat. Hist. Saellsk. skr. a. 2. p. ax.

O m vi icke utan någon bäpenhet skåda de stora lifvade kroppsmassorne af Elefanten, Hippopotamen, Noshörningen och Oxormarne, eller de uråldriga lemningarne a£ jätte-lika varelser, längesedan försvunne från jordens yta, huru mycket mer kunna vi förvånas vid åtankan af de ofantliga Hvalarne, soin dväljas i Oceanens sköte. I allmänhet ojemförliga i storleken med andra djur-rikets alster, från hvilka de utgöra en egen naturlig Hock, äga de mycken yttre likhet med fiskarna, hvaribland de mindre naturkunnige länge räknat dem. Deras stora hufvud är Jika så litet afskildt från bålen genom en smalare hals, hvars knotor äro merendels liksom samrnanvexta; skapade nästan som odelta sim fenor, dölja deras korta och plattade armar alla de leder hvaraf de äro sammansatta under huden, och utan bakfötter ända sig de bakre köttmassorna af den afsmalnande bålen med ett slags stjertfena. Men delta lika utseende oaktadt, är åtskillnaden icke mindre stor än märklig ; ty denna fena som slutar stjerten, är icke vertikal som hos fiskarna, utan vågrät, och dess rörelser i vattnet ej sidverts utan uppifrån och ned, eller tvertom. Då vi derjemte låna blicken åt flera andra kännetecken, se vi snart huru Hvalarne närma sig till de daggande djuren. Deras foster födas lefvande, och näras i början med modersmjölken från a:ne vid sidorna af buköppningen sittande spenar. Hvalarne andas luften medelst strupe och luftrör som föra