Sida:Svenska Akademiens handlingar 1786 1.djvu/182

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
— 166 —

sällsammaste, den lyckligaste af tillfälligheter: Cesars själ på thronen förenad med Ciceros vidsträckta, vältaliga snille; det har behöfts en Konungs icke allenast med nog ädelmod att belöna, nog insigter och smak att urskilja och uppmuntra, utan äfven med nog snille att leda oss genom sin upplysning, och att sjelf gifva oss efterdömen i dessa ädlare yrken, hvilka han upplifvar genom sina välgerningar.

Svenska Snillet, manligt och fullt af krafter, men tillförne föga skyddadt i sin högre utflygt, äfvensom föga ansvarigt för sina sjelfsvåldigare afsteg; Smaken ofta villrådig emellan utlänningens finare odling och vår Allmänhets långsamt vaknande sinnesgåfvor; Språket lemnadt likasom i hvar mans hand, beroende af allas tycken, underkastadt allas granskning, och lydigt för ingens rättelser; hela vår Vitterhet, med ett ord, så i hänseende till den förtjenta författaren; hvars företräde man icke alltid urskilt med billighet, som i hänseende till den vågande lärlingen, hvars förvillelser man merendels bekymmerlöst åskådat: allt, säger jag, har röjt nödvändigheten af en domstol, lika nyttig för begge: för den sanna förtjänsten igenom sitt skyddande bifall; för den alltför dristiga medelmåttan, igenom sin varnande uppmärksamhet. Det är en sådan domstol, mine Herrar, som Konungen skänkt nationen i edert Samhälle. Det är af eder vaksamhet, af edra insigter, som hon