Sida:Svenska Akademiens handlingar 1786 1.djvu/203

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
— 187 —

känslor, som är, fastän ej alldeles fullkomligt, likväl ett af de största bevis på Skaparens fullkomlighet, det täcka könet, — med hvad nöje läsa de icke edra verser, hvilka vittna om den vänskap, den kärlek, och den förtjusning de veta sig förtjena, och som våre störste poeter ej våga sätta i sin rätta dager, af fruktan at fela mot en Thomas grundsatser, eller att ej få i sina drag den fasliga styrkan, den mörka målning, som irrar tankan, öppnar själen, utan att meddela hjertat ömhet, eller gifva ögat tårar. Jag vet att det räknas ett helt folkslag till last, att vara af min tanka, men jag tillstår med uppriktighet, att jag i Frankrike hellre skrattar med Moliere, än jag i England får spleen af Shakespears oskattbara grymheter. — Jag kunde snart föras från mitt föremål, men återkommer dertill, då jag prisar de grunder på hvilka en älskad och upplyst Monark sökt gifva sitt folk ett nationelt lynne, dess språk sjelfständighet, dess tänkesätt styrka och frihet, dess förstånd vidsträckta kunskaper, dess konstnärer ryktbarhet och erkänd fullkomlighet. Vore det möjligt att någon annan än efterverlden med rättvisa dömde förtjänsten, så finge säkert den tredje Gustaf, innan slutet af sina dagar, se de största prof af sitt folks kärlek: det största bevis på Hans hjertas goda egenskaper.