Sida:Svenska Akademiens handlingar 1786 1.djvu/239

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
— 223 —

prydnader, undfly missbruket, så väl af dessa långsamma uthållningar, hvilka förstöra den häftigare känslan, som af dessa arbetande lopp, hvilka förstöra dem alla; och sluteligen beständigt vägledd af naturen; nogare följa Garrick och Le Kain än Gluck och Piccini.

Skulle eder omsorg, mine Herrar, åkallad af vigtigare ämnen, anse en del af dessa för främmande, så skall åtminstone den Lyriske författaren här läras, att vörda vårt språk: att ej genom veklighetens uttryck förstöra dess manliga skönhet; ej fängsla dess styrka, hvarken i en löjlig hastighet, eller i en släpande takt; ej förstöra eller rubba ordens och stafvelsernes naturliga vigt, ej ikläda vårt uttal, hvarken Italiensk, eller Tysk, eller Fransysk drägt, men tillåta svenskan att, nu som förr, vara ett språk för hjeltar.

Det är i synnerhet genom Er, min Herre, hvilken en upplyst kännedom och en öm omsorg för Snillets barn, lemnat den rättigheten att styra deras lekar i Svenska Sång-gudinnornas Tempel, det är genom Eder, som allmänheten finner detta hopp stadgadt. Och jag, som nu emottager snillets belöning af samma hand, som förr, men med rättvisa, så ofta utdelat den åt talangerne, skall kanske njuta den äran att, då fäderneslandet ofta kallar Eder till vigtigare värf, ur snillets och konsternas famn , blifva en tolk af de lagar J här stiftat; lycklig, att i