Det har blifvit Akademien af dess Höge Stiftare ålagdt, att vid hvarje årlig sammankomst förete en ny Skådepenning, för att såmedelst upplifva minnet af någon svensk man, hvilken igenom stora förtjenster hedrat sitt namn, sitt tidehvarf och sitt fädernesland. Akademien har trott alla dessa omständigheter inträffa hos Kongl. Rådet, General-Guvernören, Fält-Marskalken och Akademie-Cantzleren, Grefve Erik Dahlberg; och då dess preglade bild nu framlemnas, erinrar sig Akademien med vördnad och glädje, en vis Konungs ömhet för den värdiga medborgarens ära, och dennes lycka, att finna sin dygd krönt med Majestätets och efterverldens rättmätiga bifall.
Akademien känner nogsamt, det Grefve Dahlbergs åminnelse genomtränger alla åldrar, för att högaktas af närvarande och tillkommande slägter; men den har dock anbefallt mig, att korteligen vidröra det förnämsta af en så märkvärdig mans lefnad och bedrifter, under en tid, då tre store Carlar förhöjde den glans, som Gustaf Adolphs och Christinas ärefulla regering hade tillskyndat riket.
Förstlingen af sin tjenst hade likväl Dahlberg uppoffrat åt fäderneslandet, innan Westphaliska freden afslutades.
