ålderstegne Riddarens[1] Äreminne (hvilken, sedan han börjat sin lifstids lopp i Nordens Alexanders tjenst, grånat och slutat sina dagar i mitt Hof), har visserligen rätt att räknas för en värdig medlem i ett Samhälle, hvars syftemål är vältalighet.
Den Skald[2] som med en så hög stämma sjungit Carl Gustafs segrar[3], hvars kända arbeten redan i mer än tjugo år prydt Svenska Språket,[4] hedrar visserligen mera detta Samhälle af hvilket han nu blir Ledamot, än han af det blir hedradt.
Akademiens angelägenheters ständiga förvaltning kunde ej anförtros i säkrare händer, än i den mans[5] vård, som skall dana Fäderneslandets och mitt framtida hopp, hvars behaglighet i undervisningssättet, hvars lärdom, hvars vidsträckta vitterhet har gjort honom af främmande aktad, och banat honom vägen till den ypperliga förtroendes beställning han nu innehafver.
Att skrifva Historien med sanning, dertill fordras lärdom och frimodighet; att skrifva den
- ↑ Åminnelsetal öfver RiksRådet och RiksMarskalken Grefve Liewen.
- ↑ Grefve Gustaf Fredrik Gyllenborg.
- ↑ Tåget öfver Bält.
- ↑ Verldsföraktaren och flera andra Arbeten, tryckta dels i VitterhetsAkademiens Handlingar, dels särskilt.
- ↑ CantzliRådet Rosenstein, KronPrinsens Informator.
