Sida:Svenska Akademiens handlingar 1786 1.djvu/62

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
— 46 —

ske efter närvarande seder och efter de nyheter, som en mera upplyst tid upptäckt och infört; ty uti alla språk finnes att de med sederne blifvit mildrade, undergått flera förvandlingar och afklädt sig småningom sin förra råhet och hårdhet, vunnit derigenom mera behaglighet, mera ljuflighet, mera anständighet, utan att förlora något af sin arfslott, uti styrka af tankar och uttryck.

Snillets egenskap är, att med kall eftertanke skapa, hjertats egenskap åter att hysa eldiga känslor, som värma opp allting, gifva lif och rörelse. Huru mycket är man icke i detta sednare fallet, det täcka könet förbunden? Hos detsamma visar sig naturen i sin fägring, ur hvilken upprinna egna finheter, egna uttryck, egna bilder och lifligheter.

Men jag måste betänka, att jag nu talar för ett upplyst Samfund, som allt detta känner bättre än jag det gör. På samma grund behöfver jag icke påminna Akademien om den skyldighet oss åligger. Vår plikt är lätt under Hans Kongl. Maj:ts ögon, under en stor Skyddsherre, under ett skarpsynt Snille, under en säker Anförare. Vår underdåniga tacksamhet och vördnad böra ej hvila inom utsökta granna ordabetygelser, utan blifva liflig och verksam, hvilket vår nådige Konung endast begär af oss, och vi gerna på denna stund helga åt Honom och alltid.