Sida:Svenska Akademiens handlingar 1786 1.djvu/66

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
— 50 —

skulle visa att, då vår store Konung genom Vitterhetens uppmuntran gifver sin spira en ny glans, bereder Han för sitt folk en ny invärtes lycksalighet och ny utvärtes ära.

Den stolte utlänningen, som länge ansett vår Nord för barbariets fristad, som helt nyligen börjat tro, att en stråle af ljus äfven en dag kunde tränga till oss, skall snart med förundran lära känna ett folk, värdigt att täfla i smak och snille med det nyare Athén. Han skall lockas till vårt land, undervisas i vårt språk, lifligt intagas af dess manliga skönhet, ledas till kärlek för Nationen genom kärleken för dess tungomål, till vördnad för dess makt genom vördnaden för dess kunskaper, och antingen för alltid fästa sitt hem i ett land, som till naturens förmåner, konsternas höjd, snillets ljus och sammanlefnadens nöjen ej efterger något, men i mildheten af sitt regeringssätt öfverträffar alla andra; eller ock, återkommen till sina landsmän, skingra deras åldriga fördom mot allt aflägset, och gifva dem hädanefter ett lika grundadt som fördelaktigt begrepp om Svenska klimatet, Svenska Folkets lynne, och Svenska Snillets skicklighet så till alla vackra som allvarsamma yrken.

Sådant, mine Herrar, är ämnet för den stora och lysande tafla jag här borde uppdraga. Men jag har sagt det: min styrka är ej vuxen detta företagande; och jag har lemnat det åt Er.