Sida:Svenska Akademiens handlingar 1786 1.djvu/89

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
— 73 —

utsedde till dess befrämjande. Edert arbete blifver grannlaga och mödosamt, men skall underlättas af den vettgiriga delen ibland medborgare, som igenom utsatta prisämnen bjudes att deltaga i edra yrken och likaledes skall deltaga i edra lagrar. För mig, som ifrån min ungdom älskat och högaktat Svenska språket, skall det blifva en hemlig förnöjelse att följa dess framsteg, och slutligen skåda alla dess vrånga och fåkunniga fiender, nederslagne och stumme.

Ehuru dyrbart, i anseende till denna väntade förnöjelse, jag skattar det rum, som af Konungens nåd blifvit mig tillegnadt, i detta åt Svenska Sånggudinnorna invigda Tempel; upplifvas likväl härstädes min saknad af den, i hvars sällskap jag sökt deras första bekantskap. Jag skulle icke röja denna saknad, om den icke vore allmän; jag skulle spara våra tårar, icke återkalla vår förlust af Grefve Creutz, om den icke kändes vid första öppningen af denna sammankomst, om det språk han riktat borde upphöra att prisa hans minne, och om hans namn icke ägde rättighet att intagas ibland Eder och förvaras åt odödligheten. Men då jag nämner vår förlust, kan jag, utan att tillsluta ögonen, utan att anklagas för en oförlåtlig glömska, med stillatigande förbigå de ännu af tiden skonade stöd, på hvilka Akademien grundar sitt anseende och sitt hopp om den snaraste framgång, allmänt erkända och prisade mönster af djupsinnighet, behaglighet, höghet och styrka i