Sida:Svenska Akademiens handlingar 1786 1.djvu/92

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
— 76 —

deras ära. Af dess art dömmes till en Nations lynne och seder, af dess rikedom eller brist till upplysningen; Språkets namnkunnighet förökar och bevarar Nationens. Vårt modersmål vittnar med sin styrka och manlighet om våra förfäders tapperhet, allvarsamma och karlavulna seder. Om det under flera tideskiften och af flera orsaker blifvit uppblandadt med utländska ord; om vana och fördom ofta utan all nödvändighet bibehållit dem och vanvårdat egna tillgångar; om ökade kunskaper och en tilltagande upplysning, hämtade ur främmande skrifter, ännu behållit främmande uttryck; om vi ännu sakna en samling af det förråd vi äga, säkra lagar för skrifsättet; så är det af Eder allmänheten väntar, att dessa olägenheter skola afhjelpas. Att återkalla allt till sina sannskyldiga grunder, att rätta felaktigheter med den aktning man är bruket skyldig, gifva hvart ord sin rätta bemärkelse, följa språkets framsteg, och dervid åtskilja snillets rätt att skapa från medelmåttans och djerfhetens vanmäktiga och orediga försök, äro ovillkorliga skyldigheter. Af Eder lofvar man sig ännu mera, efterdömen som verka kraftigare än lagar, mästerstycken, som stadga ett språk och göra det vidfägradt.

De som arbeta i vettenskaper äro egentligen de, hvilka rikta språken med nya begrepp, som fordra nya uttryck. Men frukten af deras möda stannar inom de lärdas krets, så framt icke ett lättare och behagligare