Den äger verkligen ett slags anseende af sanning och användlighet. Också har den varit intill våra dagar en af de mest gällande; och tillräckligt öfvertygad genom några få exempels öfverensstämmelse dermed, har man, som vanligt är i dessa ämnen, icke vidare tviflat om dugligheten deraf. Man har alltid anfört samma få exempel, och i kraft af dem trott sig kunna anse denna regel såsom god och allmänt gällande för rättskrifningen.
Det är likväl ej svårt att, vid minsta pröfning, inse dess fullkomliga otjenlighet till en allmän stafnings-grund. Se här i hastig öfversigt några påminnelser, hvilka torde tillräckligt upplysa om dess sanna värde och brukbarhet.
1:o Är det alldeles ej bevisligt, att vokalerna verkligen följa, i deras omvexlingar, den uppgifna Slägtgrunden, eller ens någon sådan. Af 10, 20, 50 exempel som kunna sammanletas, bevisas ej mer än af 10, 20, 50 andra som röja motsatsen. Det är icke här rum att vara vidlyftig; emedlertid må några ord till prof anföras. Stråke kommer otvifvelaktigt af stryka. Y förbytes här i å, emot all slägtgrund. På samma sätt i bråte, hvilket troligen har sitt ursprung af bryta. Krossa synes tydligen vara i slägtskap med ordet kras, emedlertid hvarken skrifves eller bör det skrifvas med å, hvilket likväl skulle följa af slägtgrunden. Knippe af knäppa, vigt af väga, borg af berga, konst af kunna, krympa af kram, röja
