fäls, skäls, skyls, skrifvas i ställe för ställs, hälls, fälls, skälls, skylls, (der förkortningen af dessa, som någon gång sker, blir nödvändig) flera dylika ovanligheter att förtiga.
Det visaste torde vara, att häruti ingen förändring våga af det allmänna bruket, men att blott söka gifva deråt en viss behörighet af på en gång ordning, måtta och smak. Man torde således böra, en gång för alla, antaga och stadga följande tre punkter:
1:o Att alla substantiver, hvilkas nominatif ändas på två consonanter af de 11 enkla, behålla dem begge äfven i genitiven, t. ex. tagg, taggs, - tapp, tapps, - rock, rocks, - mått, måtts, - lott, lotts, - hatt, hatts, - brädd, brädds, o. s. v.
2:o Att alla neutrer af adjectiver och participier, hvilkas masculinum ändas på två consonanter af de 11 enkla, behålla dem likaledes i neutrum, de undantagna, som sluta sig på två n och två d; således bör man skrifva tryggt, styggt, slappt, knappt, kallt, fällt, torrt; men grant, sant, tunt, icke grannt, sannt, tunnt; försmädt, klädt, tillstadt, understödt, icke kläddt, försmäddt, tillstaddt, understöddt, m. fl.
3:o Att alla verber, som hafva två consonanter af samma slag framför slutformen a uti infinitiven, behålla dem också i alla sina böjningar, undantagande preterit lagt af lägga samt de
