Hoppa till innehållet

Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 1.djvu/261

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

TREDJE AFDELNINGEN.

Fjerde Stycket.
Grunder för bestämdt bruk af E i stället för Ä

Man måste begynna med att åtskilja i vissa klasser de ord, i hvilka stafningen med e blifvit af bruket införd. Deraf uppkomma genast två hufvudslag: neml. sådana, i hvilka denna stafning synes vara af en nu mera obestridelig visshet, och sådana, hvari den för gilltiga skäl synes böra fastställas.

Det första slaget kan innefattas under tre rubriker, hvilka uttrycka orsaken till denna stafnings oemotsäglighet: Språk-ljudets beskaffenhet; Brukets allmänna öfverensstämmelse, och egenskap af lån ur främmande språk.

1:o Språk-ljudet. Till denna klass höra alla sådana ord, i hvilka e väl fordom haft ljudet af ä, och ännu behåller det efter vissa orters eller vissa personers uttal, men likväl enligt andras, antingen helt och hållet, eller ganska mycket begynt närma sig till sitt egna naturliga ljud. Dessa ord äro följande: