förlorar alltid sitt enkla ljud, när det neml. slutar stafvelsen, utom i ordet läm och i vissa Imperativer. Man skulle således ej kunna teckna efter ljudet orden: jemra, jemlike, jemföra m. fl. så framt man ej här finge tillåta sig att teckna ä med e, efter hvilken vokal m behåller sitt dubbla ljud.
Embete.
Engel.
Engelsman, såsom äldre stafning, och som
det tyckes ännu ej förkastad af ett allmännare
bruk.
Snert, tvert, tvertom. Sedan man antagit stafskillnads principen i andra ord, som, fast med olika betydelse, likväl ljuda på samma sätt, synes ingen ting billigare än att äfven antaga den i sådana, hvilka tillika med åtskillig betydelse hafva äfven olika ljud. Ty om något bör genom olika stafning åtskiljas, är det visserligen ett olika uttal. Snert (pisksnert) och snärt (af snärja) uttalas icke på samma sätt. Ihre stafvar dessutom det förstnämda ordet på det här anförda sätt. Samma åtskillnad både i ljud och mening finnes äfven emellan orden tvert och tvärt, ehuru begge hafva ett gemensamt ursprung. Man säger: ett tvär-t ansigte, ett tvär-t bemötande, icke ett tvert ansigte ett tvert bemötande, hvilket snarare skulle hafva en physisk än en moralisk bemärkelse. Slå tvert af ett anbud, gå tvert öfver gatan, vända sig tvertom vill säga något helt annat, än slå tvär-t af ett
