Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 1.djvu/276

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
174
Tredje Afdelningen.

Analogien, emedan denna utgör en särskilt regel, oberoende af den egenteliga stafbyggnads grunden, så befinnes i anseende till de öfriga, och då man betraktar dem i förhållande till nyssnämda stafnings princip,

A) Att ljudet ä, när detta ljud är långt efter stafbyggnads-grunden, alltid tecknas med sitt långa bokstafs-tecken ä, utom i följande fall:

a) I Composita med er, t. ex. erbjuda m. fl.

b) I ord på rl, t. ex. verld, perla, m. fl.

c) I följande särskilta ord: der, det, gerning, gerna, jern, fjerde, persika, neglika.

B) Att deremot ljudet' ä, när det är kort efter stafbyggnaden, ömsevis tecknas med e och ä; likväl så, att det förra stafsättet endast brukas i vid pass etthundradefemtio ord af språket, antagna utländska ord oberäknade, hvilka under föregående artiklar blifvit ihågkomna.

Hvad slutligen angår ljudet af bokstafven e i läsningen, så kan förvillelsen i detta afseende ej blifva stor, då denna bokstaf,

1:o Såsom lång vokal i stafbyggnaden, alltid behåller sitt egna ljud, utom i några få ord, hvilka äro de samma hvari ä, fastän långt, tecknas med sitt korta tecken e. Se ofvanf. A) a) b) c).