Akademien vet hvad hon jemte hela nationen är i främsta rummet skyldig de snillen, hvilkas skrifter fört språket till den grad af fullkomlighet, hvartill det hittills hunnit. Med föresats att icke försumma andra tillfällen, att förklara hvad hon för dem känner, tror hon sig nu böra egentligen ihågkomma dem, hvilka arbetat på den del af språkkunskapen, som är föremålet för närvarande afhandling. Stafningen af ett särskilt ord, kan anses för obetydlig, men hela stafningsläran är en väsendtelig del af den stadga och fullkomlighet, hvartill språken böra bringas, och utan hvilka ännu ingen nation ägde en fullkomnad förnuftsodling och upplysning. Sedan orsakerne blifvit uppgifne till de brister och skiljaktigheter, hvilka i äldre och sednare tider åtföljt svenska stafningen, synes det billigt att nämna de försök som till dessas afhjelpande blifvit gjorda. Ju mer Akademien under eget bemödande funnit svårigheten af företaget, ju större är hennes tillfredsställelse att egna dem en gärd af offentelig erkänsla, som varit hennes föregångare, banat henne vägen och lättat hennes möda. Till dessa räknar hon ej ensamt dem, som egentligen skrifvit om ortografien eller befattat sig med dess stadgande, utan äfven författarne af grammatikor och ordböcker. Grammatikan innefattar stafningsläran, och ordens rättskrifning ingår i sammansättningen af ordböcker. Deremot har Akademien
