var äfven Språket; men hennes tid, egentligen uppoffrad åt de praktiska vettenskaperna, har icke tillåtit henne att åt dess stadgande lemna en fortsatt och förenad åtgärd. Hon har dock gjort mycket för detta språk, då de flerfaldiga ämnen hennes handlingar innehålla, derpå blifvit afhandlade och utgifna. Några ledamöter hafva i Tal, hållna för Akademien, tagit modersmålet till ämne, såsom Herr RiksRådet Grefve Tessin: om Svenska språkets rykt och uppodlande, 1746: Biskopen Olof Celsius: om smaken i den svenska, så bundna som obundna vältaligheten, 1768; Herr RiksRådet Grefve Rudensköld: om Svenska Språkets nuvarande bruk och art, 1772; Justitie Kansleren Liljestråle: om Talekonsten, 1784. I Akademiens handlingar har stafsättet efter tiderna varit olika. Sekreteraren Vargentin sökte att deri gifva en eftersyn af likställighet, och följde till den ändan de af Sahlstedt uppgifna grunder. Alla de som arbetat i språket och vändt sig till Akademien, hafva af henne blifvit uppmuntrade.
Det hägn vettenskaper och vitterhet njöto af Konung Adolf Fredrik och Drottning Lovisa Ulrika, kan aldrig förgätas. Drottningen lemnade stiftningen af Vitterhets Akademien till ett varaktigt vedermäle af sitt tankesätt. Denna Akademies arbeten hafva tvenne gånger varit afbrutna; först genom politiska händelser, sedan genom den höga Stiftarinnans
