onödigare vidlyftighet, som på de förra eller disputationerna förteckningar äro att tillgås och det sednare slaget af skrifter ej annat i förevarande ämne innehåller, än recensioner, kritiker och försvar, jemte några smärre stycken. Såsom exempel af de sistnämda kan i förbigående anföras: Biskopen Doktor Rhyzelii Oförgripeliga och välmenta hem- och understellning om svenska språkets önskeliga inrettning och ändteliga stadgande, införd i Svenska Mercurius 1758, Februari och Mars. Lektoren Johan Rosén om Svenska Rätskrifningen i Götheborgska Magazinet 1759 N:o 37 och 38. Några Anmärkningar rörande Svenska rätskrifningen, af Magister Peter Lor. Enander, i N:o 39 af samma Magazin, hvari reglor för bruket af enkel eller dubbel konsonant hämtas ifrån konsonanternas fördelning i stumma eller mutæ, och halfvokaler eller liquidæ. Några särskilt tryckta stridskrifter har Akademien icke velat nämna af det skäl, att de synas endast hafva varit ämnade för den tid då de skrefvos, och förlorat sitt värde sedan tvisterne afstannat[1].
Så många författare och så många skrifter hafva visst icke varit utan nytta; men det måste dock medgifvas, att de icke förmått
- ↑ Akademien har i allmänhet, vid anförandet af titlarna på de arbeten som blifvit uppräknade, icke nyttjat sin egen, utan författarnes ortografi. Hon har derigenom trott sig gifva ännu en utväg att känna deras stafningsgrunder.
