antagit det för en orygglig lag, och trott sin åtgärd endast böra sträcka sig till osäkerhetens och skiljaktigheternas afhjelpande.
På denna grund kunde Akademien ännu mindre föreslå bortläggandet af vissa skriftecken, hvilka väl i det dagliga talet sakna motsvarande ljud, men vid ett mera vårdadt och högtidligt uttal låta höra detsamma. Sådana äro d och l framför j, t. ex. djup, ljus och dylika ord, samt st framför j, t. ex. stjerna, stjelk.
Om svenska alfabetet äger öfverflödiga bokstäfver, har man deremot trott andra verkligt nödvändiga deri saknas. Lagerlöf omtalar förslag till tre felande ljudtecken, dem han likväl icke uppgifver. Ihre anser tvenne bokstäfver fattas i vårt alfabet, nemligen den ena för det ljud som nu uttryckes genom ng, och den andra för en vokal, hvars ljud är emellan o och å, såsom i kol, (carbo). Hof uppräknar nio sådana felande bokstafstecken, hvaraf han dock endast tror fyra oumbärliga, hvilka äro, utom de tvenne nyssnämda, ett för det ljud hvilket nu betecknas genom sch, och ett som han kallar ki, och hvilket skulle utmärka ljudet af k framför vokalerna e, i, y, ä och ö. Härvid bör till en början anmärkas, att den omtalte vokalen så mycket mindre synes behöfva ett eget tecken, som detta blandade ljud af o och å nu mera från det bättre talet alldeles
