Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/107

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
— 105 —

fäderneortens luftstreck och fysionomi ofta inflyta på lynnets och anlagens beskaffenhet. Hos hans fader, ryktbar genom de förföljelser och lidanden, som ett törhända missledt religionsnit och en oförsigtig inblandning i Stats-angelägenheterna honom tillskyndat, röjdes snillets förmåga, ett brinnande forskningsbegär, frisinnighet, förakt för flärden och den oböjligaste fasthet i öfvertygelse och föresatser. Dessa egenskaper, men med vida bättre och med mindre vådlig syftning, gingo i arf till sonen, hvilken just af Faderns misstag och olyckor varnades mot sekterism och theosofi, dem vår Rutström beklagande afskydde, och mot tvister i politiken, hvars namn han knappt tålde, och af hvars frukter han ensamt värderade den mest sällsporda och minst varaktiga, — freden.


De ädlaste plantor frodas vanligen långsamt, och Rutström brådmognade ej heller. Med små, men stadiga steg framskred han till yngling, och med ökade, men lika jemna, till man. Hans ungdom inföll i det lysande Augustiska sekel, hvarom i våra dagar är taladt, om ej för mycket, åtminstone för tidigt. Under denna Svenska litteraturens prakt-epok lefde han gömd i sin skugga, utan att bländas af det ytliga skimret, utan att ens af den äktare glansen lockas från ett ihärdigt studium af de praktiska vettenskaperna, för hvilka Nordbon dock måhända bestämdast danades. Också bibehölls då ännu temligen allmänt den åsigt af en fulländad kultur, att