Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/113

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
— 109 —

Grekernes, de rika Gudauppfinnarnes sagor innehålla bland annat en berättelse om Zethos och Amfion, begge söner af Jupiter och Antiope. Zethos hade egnat sig åt nyttans värf; Amfion var allt vid sin lyra. Länge tvistade bröderne om sädesodlingens eller harmoniens företräde; Zethos, stark och oblidkelig som nödvändigheten, vann, och Amfion öfvergaf omsider musiken för åkern, det ljufva och vackra för det båtande och redbara.


Hvilken sanning i dikten! huru påfallande denna tafla afspeglar det litterära lifvets oförenlighet med det praktiska, deras inbördes strid och det sednares förebådade seger! Trefallt säll den skald, som, helt invigd åt offerkallet, fick nog, antingen af lyckans timliga skänker, eller af mod att umbära dem alla; men afundsvärd jemväl den, hvars jordiska mödor, om de ock skulle förstämma hans harpa, åtminstone ej krossa henne, — hvars befattningar i samhällets tjenst icke alldeles nedplatta konstsinnet under en tung massa af främmande och vidriga föremål! — Rutström, häruti ej vanlottad, tycktes tvertom ärnad att medla emellan Zethos och Amfion, att förlika begges yrken, utan kränkning af någonderas rätt. Patriotiska Sällskapet och Landtbruks-Akademien behöfde, för sina meddelande åt det allmänna, en organ, som, lika utmärkt af tänkarens urskillning och af medborgarens nit, kunde värdigt tolka och främja deras syften; och Rutström emottog, i egenskap af dessa Inrättningars