Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/129

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


^jVIin själ Sr fri. Mitt hjerta hoppas ftter � I morgonakimret här jag finner mig Lik Hyacinthen , som af glädje gråter , När solens första stråle tänder sig. Natt! allt ditt mörker nu jag dig förlåter ^ Och som försvunnen vill jag älska dig; Ty. flydda faror vandrams mod belöna. Och mörka minnen hoppets ljus försköna. Mitt lif var natt. Invid Tartarens elfver Jag mina tårbestänkta lagrar skar. ' Lik Eolsharpan, som för vinden skälfver. Min Lyra gaf på mina suckar svar; Och som på nattens himlarymd sig hvälfver Ett irrsken fram, min Leonora var En drömbild l^lott, som mildt emot mig myste, Så länge Diktens strålar den belyste. Men nu är natten med sin dröm försvuxmen: I verlden intet mig bedrager mer. Min onda Genius är öfvervunnen^ Och segerns krona ren jag vinka ser; Men Diktens lampa är ej nederbrunnen, Fastän hon här ej flera strålar ger. Min ande flyr från menskor, som mig hata, Till sitt �9erusalemme liberata �.