Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/130

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


Italien I krona I^and Naturens under | Du, som med dina floders silfverfally Din blåa himmel , dina rika lunder^ Så ofta lifvat miiia känslors svall! Här, i don lugnaste af mina stunder, Jag älskar dig, och jag förgäta skall, Att dinai lagrar nu beskugga slafvar , Och Lazaroner trampa Bruters grafvan O! jElom, som fordom stiftat Vérlden lagar. Och än uti ditt iiitet allt förmår! Gudomliga Riun der Minnet klackar! , ., Du yerldens CoIisé| som vördad står, Och kring hvars mur, i fallna slägters dagar. En yppig blomsterranka konsten slär. Du än ej glömt förglömda fkders lära: Du kallat mig till lagerkvonans ära. Ren Oratiers häilder lagerkronan vira, Högt i min aning dyrkad, ej begärd* Men se! den hjessa, som hon ämnar sira^ Blir först i döden hennes prydnad värd. Hvem vet om ej, dä de min högtid fira, På samma gång den fröjd blir mig beskärd, Att höljdt af lof, mitt nanm kring verlden ilar. Min sång förtjusar — och mitt hjerta hvilar?cc