Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/141

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
— 137 —

bättre slag, än den föregående tidens; så frågas i anledning deraf: har en ny vitterhet af högre andas 0ch fullkomligare verkning på de menskliga sinneskrafterna i våra dagar verkligen uppkommit? I fall så är, hvaruti skiljer sig denna till grundsatser och åsigter ifrån 17:de och 18:de seklernas godkända vitterhet, och hvilket är hvardera slagets förhållande till den gamla klassiska?

4:o Såsom ämne af historiskt slag: Karakteristik af tiden och de utmärkta handlande personerna i Sverige från år 1592 till 1600. För öfrigt lemnades frihet, att till försök i den historiska stilen välja någon icke alltför vidsträckt period, eller någon märkelig händelse, tjenlig för en utförligare berättelse, eller ock målningar af flera namnkunniga personer, betraktade såsom sammanverkande under ett visst tidelopp, vare sig ur Sveriges eller andra länders historie, med det förbehåll att ämnet icke fick vara närmare vår tid, än slutet af 1600-talet; hvarvid likväl Akademien förklarade det hon helst önskade, att ämnet hämtades ur fäderneslandets historie, och såsom exempel nämt hvad hon förut uppgifvit: en teckning af Sveriges ställning och förhållande i anseende till främmande makter, från Sveriges deltagande i 30-åriga kriget, till frederna i Köpenhemn, Oliva och Kardis. Afvenledes hade Akademien uppgifvit såsom förslag ur andra Länders historie: en jemförelse emellan den plan man tillagt Kejsar Carl V. till upprättande af en Universalmonarki, och den man i samma afseende tillskrifvit Konung Ludvik XIV.

I Skaldekonsten

lemnade Akademien de täflande fritt val af ämne, samt förklarade sig derjemte emottaga öfversättningar af Klassiska Auktorer på alla språk; äfvensom efter vanligheten metriska skaldestycken; hvarvid likväl erinrades, att då metrikens lagar icke ännu blifvit i vårt språk fullkomligt bestämda, Akademiens bifall icke måtte anses såsom ett stadgande af de metriska reglor, som kunna vara följda, utan blott såsom ett gillande af den poetiska talang, för hvilken ett dylikt arbete utmärker sig.