Han härstammade ifrån Tyskland; men som han var född i Finland, der hans fader Hans Wittenberg von Dober var Ståthållare öfver Nyslott och dess län, kan till den ära, som utmärkt Finska soldaten i det 30-åriga kriget, det läggas som en krona, att ibland de fältherrar som danades i Gustaf Adolphs skola, voro äfven af Finlands Söner en Stålhandsk och en Wittenberg.
En fullständigare teckning af Wittenbergs förtjenster hör till Svenska Krigshistorien; och den fins, ehuru på ett främmande språk, dock af en Svensk mästares hand[1]. Sjelf kännare och utöfvare af Krigskonsten samt van att göra taflor, icke blott med pennan, har han i den upprest äfven åt Wittenberg ett minne, som redan derigenom är oförgängligt, att det är oskiljaktigt ifrån Carl Gustafs.
Af detta underbara krig vans till slut endast krigsäran, som ännu återstår sedan Sverige förlorat äfven de föregångna segrarnas frukter; och hvaraf Svenska folket, om det ock hädanefter bör försaka den, dock aldrig kan misskänna värdet. Ju mer det gläds att trygga sig vid sin sjelfständiga frihet, ju mer måste det skatta de segerrika vapen, genom hvilka den fordom vunnits och ännu försvaras. Blott för sin skönhet måste äran och tapperheten alltid vinna
- ↑ Histoire militaire et politique des Rois de Suède de la maison palatine de Deux-Ponts par A. F. Skjöldebrand. Tom. 1.
