Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/212

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


' — 208 — opartisk följer odlingens tillväxt äfven på främ^ mande mark, och pröfva|lde til^e^iiar sig hvad som i fosterländsk jord natuHigen kan slå rot, eller med framgång inympas på den gamla stam^r men, — i den män hon omsorgsfull och frisin- nig väcker, fostrar, utmärker d,en i olika form sig uppenbarande, men sanna, om. �an för verl- den och kanske sig sjelf okända talangen, -—--i den mån hon, utan annat äfseende än förtjen- sténs, utan annan inverkan än öfvertyg* Isens, söker sina ersättningar mot lidens härjningsmakt, — i den män hon, trogen sitt anborna åliggan- de, trogen det på samma gång friska och mogna skaplynhet af en nordisk natur, går med ovack- lande steg mellan ytterligheterna och, hvarken försfelnad i stående vanor eller hänlörd af en lättsinnig nyhet^lust, ser endast och allenast på det räita och vill det, och tror på dess egna segerkraft. Ty om ett är det rätta i allt, i Vit- ' terheten som i Stats-läran och alla menskliga för- hållanden, — det må för öfrigt hela skönt eller sant eller sedligen godt eller i hög egentelig me- ning rättvist, — så är det ej annat som bör af- sevS, ej heller annat som går fram. Denna san- ning är lika enkel som okullstötelig. Starka och visa röster halVa inskärpt den , alliifrån vårtsläg- tes början; och Tiden, den gamle predikaren, står på spstsen af Européns häfder och uppre- par den. Är den hörd och trodd och bekänd, ej blott med ord, utari med gf>rning, af enverld, som skryter med odlingens frukter och ordar om det heligas verkliggörande? — Ar svaret härpå,