Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/213

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


i många dess trakter, en qväfd �uck dier en hemsk tystnad, - hvems, hvilkas, är skulden, om en gäng suckarne bjtas.till verop och tyst- naden blifvep storm? Ej hvilar en sådan skuld öfver Svensk jord I dessa nejder skola de ropen ej höras; och ett oroligt, sig sjelft ej rätt förstående tidslynne skulle förgäfves bjuda till att lossa den vid klippthro- nen fängslade stormen. Detta lynne blir åtmin- stone aldrig Nationens, hvilken i lugn besinnar sma fördelar, och vårdar dem, - „,ed frihetens adla sjelfkänsla förenar, den lika ädla vördnads- pligten mot Regent och Lag, och vet att i de sednares oskiljaktiga, aldrig oskärade majestät ligger borgen för den förras både renbet och be- stånd, — förlorar ej, men samlar sitt mod i betrycket , odi botar tidens refvor m^d de till- gångar den finner i egen omtanka , egna bröst egen jord, - stiger i ljus, förädliog, andekraft! men utan språng och våda, och ser planteringen^ hellre fullväxa i det bepröfvade solskenet, än brfidmogna i oförsökt, om än underbar konst- värma, — försmår ingen väckelse till upmärk- samhei på tidens tecken och kraft , men älskar e] det vrånglystna tadlet, misstror det snart och tröttnar dervid , för att, med oförviUadt begrepp och hjerta, tro på det ^oda, göra rätt ät all för- tjenst, all dygd, all storhet, och glädjas deråt såsom åt samhällets högsta vinning och ära Så' dan är karakteren af ett folk , hvilket lika litet mwaledes som föreställes af de enskilta passio-