Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/255

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


— 25x — vore man i stånd att rätt uppfatta de vigtiga Tarf han hädanefter går att utföra, om vi ej, vid den tidpunkt, då han såsom Konungens förste Råd och medhjelpare, intog sin plats vid thronen^ fästat en blick å de hvälfningar, hvilka på en gång återupprättade det, allmänna välståndet och medförde Bengt Oxenstjernas lipphöjelse till en vidgad verkningskrets. Ett hytt regeringssätt är af Svea Rikes Stän- der faststäldt, och Carl XI förklaras för en en^ Däldig och AUrddande Konungs som är ingen uppä jorden^ utan Gud allena^ för sina ger- ningar ansvarig. Vi föreställe oss en Furste, hvars hela önskan är att värdigt utöfva en sä vidsträckt makt, att värdigt besvara ett så heligt förtroende: bör han icke befara otillräckligheten af sina insigter? sknll han ej, misstroende sin ensamma förmåga, bereda sig uti rpedhjelpares viähet det biträde han har af nöden? — Men hvar skall Carl finna dessa medhjelpare? skall han söka dem hos sjelfva detta Stånd , hvars för- nämsta ätter han förnärmar, då han dels under* trycker deras regeringsbegär, dels fråntager dem deras eller derns faders besittningar? Bör han ej frukta att se sina anbud mötas, här af ett såradt högmods agg, der af felslagna förhoppningar, der af en jemrande nöd? eller, om häris höga förtroenden ej tillbakastötas, huru skall han för- vissas, att icke, under larfven af en låtsad till-' gifvenhet, brottsliga stämplingar döljas, att icke ett hjckladt ijenstenit bemantlar ärelystnadens