svek? O förglömmom här icke, att det var öfver Sverige, som Carl förde spiran, att de undersåter, högre och lägre, som omgåfvo hans thron, voro Svenske medborgare, uppväxte på samma tegar, som burit Engelbrechtar, Gyllenhjelmar och de otaliga män, hvilkas minne genom tiderna strålar i glorian af en obefläckad dygd! — Bland de ädlaste af sina söner har Svea redan utvalt en statsman, den hon fostrat till en skyddande engel för fäderneslandet. Med en blick, lika skärpt att upptäcka försåtet eller det tvetydiga nitet, som att genomskåda den osvikliga troheten, har Konungen skyndat att åt sin krona bereda det stöd, som blott en djupsinnig och erfaren rådgifvare kan skänka. Det är Grefve Bengt Oxenstjerna, som blifvit kallad att intaga den efter De la Gardie lediga plats af öfverhufvud för rikets yttre angelägenheter, en plats, som han under den nya benämningen af President i Cansli-Collegium tillträder. Sålunda är Oxenstjerna ställd på höjden af sina öden. Från särskilta uppdrag har han mognat till den allmänna omvårdnad, som från en punkt utsträckes till alla: i stället för spridda och afbrutna värf, går han nu att under en följd af år gagna sitt land med en jemt fortfarande omsorg. Fäderneslandet skall erfara de välgörande följderne af detta val: dessa följder skola ej inneslutas inom Sveriges gränser: de skola spridas öfver Europa [1].
- ↑ Det är bekant, att Kon. Carl XI, för att aflägsna Grefve M. G. De la Gardie från utrikes ärendenas
