uti hvilken de lefvat, och hvilkas arbeten lika länge som språket och Svenska namnet skola bibehålla sitt värde; om uti allmänna prisfrågors och täflings-ämnens framställande, gifves ett medel att väcka uppmärksamheten på vigtiga föremål och att uppfylla tacksamhetens gärd emot framfarna förtjenster; om på detta sätt icke allenast den allmänna bildningen och kunskaperna utvidgas, men fosterlandskänslan lifvas och underhålles, igenom stora efterdömens värdiga teckning; om, säger jag, denna verknings-krets är den som blifvit för Svenska Akademien utstakad och om hvars uppfyllande dess Handlingar lemna de ojäfaktigaste bevis, så lärer man äfven kunna med tilförsigt påstå, att Svenska Akademien gagnat icke allenast Språket men Fäderneslandet, och att således det endast är missförstånd af dess bestämmelse, som kunnat gifva anledning till de inkast som blifvit gjorda emot denna inrättning. — Ni har redan, M. H., bättre än jag kunnat göra det, tolkat dessa sanningar och hvad mera är, det skall komma en dag då eder första belöning och edert namn torde hos efterverlden blifva ett nytt bevis för sanningen af hvad jag haft äran framföra, och utan tvekan kan man nu genast anmärka, att under det Ni som Lärare dagligen förvärfvar Er nya anspråk till eder samtids tacksamhet, grundlägger Ni edert anseende, äfven för kommande tider, igenom den teckning af Sveriges Häfder, hvaraf Allmänheten redan fått omottaga en början, som ökar dess längtan att snart erhålla fortsättningen. Det hör icke
