derefter sina oändliga tillgångar. Med sanna och lifliga färger återgaf han sina landsmäns egenheter, häftiga rörelser, religions-griller, galanteri, svartsjuka, och denna besynnerliga hederskänsla, som förekommer oss Nordbor så obegriplig. Hans moral var ganska slipprig, hvarföre han uti allt hvad man ville finna sedligt i konsten, så litet, som möjligt, är lärorik.
Lopez kan med skäl helsas för den romantiska dramatikens skapare. Hans verk voro ej afslutade; men de voro så rika på ämnen, framställde konsten i så olika lägen, under så vexlande drägter, att från honom mycket var att hämta. Vidsträckt var ock hans inflytelse; man märker den på Shakspeare [1], på Italiens dramaturger före Metastasio, men besynnerligen i Frankrike. Till och med den store Corneille bildade sig efter Lopez; skriftställare af andra ordningen, en Rotrou, en Quinault, en Th. Corneille, en Scarron, försågo skådebanan nästan allena med uppenbara eller hemliga lån från Spanioren. Derigenom att Lopez’ arbeten i sin helhet aldrig blifvit öfverflyttade på något främmande språk, och äro dessutom oändligen talrika (omkring 2200 skådespel), har man hela tiden trott sig
- ↑ Denna sats, hvilken Sismondi utan bevisning löst utkastat, låter något underlig, helst Shakspeare endast var 2 år yngre, än Lopez; men man besinne, att den sednare uppträdde tidigare såsom skald, och att hans stycken, genast efter författandet, uppfördes öfverallt i Europa.
