Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/46

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
— 42 —

statens tjenst. Med många och olikartade skenkunskaper ingingo de icke i den ålder, då förståndet börjar först att mogna; med hvad de lärt, hade de lärt grundligen. De hade tidigt förvärfvat sig en vana vid allvarligt arbete och vid ordning deruti, hvilken följde dem genom lifvet.

På detta sätt var ock den unga Adlerbeths första undervisning inrättad. Han emottog den icke i en offentlig skola, kanhända i följd af den ännu rådande fördom, som ej tillät, att adelige ynglingar sammanblandades med ynglingar ur de lägre stånden. Den man, som ledde hans studier, alltifrån hans barndom intill dess han ernått skicklighet att fullfölja dem vid Rikets främsta Universitet, var en afskedad, åt Domare-kallet egnad Embetsman med den grundbildning, hvarpå man då ansåg lagfarenheten böra hvila; det var hans Fader. Han hade lemnat det allmännas tjenst och flyttat till sin ätts stamgods, för att ostörd kunna, icke blott vårda sin Sons uppfostran, utan sjelf dervid använda sina kunskaper och sin möda. Värdet af denna, i strängaste bemärkelse, husliga undervisning har grundligheten af Friherre Adlerbeths lärdom i språk och vetesnkaper ådagalagt. Men, ehuru lysande detta efterdöme är, afgör det dock icke den enskilta uppfostringens ömsom yrkade och ömsom bestridda företräde framför den offentliga. Af mig, som icke känner mig mäktig att fatta allt hvad Adlerbeth var, vore det förmätet att vilja