Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/47

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
— 43 —

beräkna hvad mera han kunnat blifva, om hans själs alla förmögenheter, redan ifrån barndomsåren, blifvit utvecklade i det friska samfundslifvet vid goda allmänna läroverk. Men endast den låge smickraren aller den fåvitske beundraren må om någon mensklig storhet säga, att den icke kunnat vidare utsträckas. Ett sådant lof, utan pröfning och utan måtta gifvet åt Friherre Adlerbeths förtjenster, skulle röja förgätenhet af den vackraste ibland dem, af hans aldrig hvilande nit att sträfva till en högre fullkomlighet. Jag skall efter min öfvertygelse bedömma honom, såsom Statsman, efter min gransknings-förmåga såsom Skald. Jag vill omtala den frimodighet, hvarmed han vid stora tillfällen yttrade sig öfver fäderneslandets angelägenheter; men om, vid de mindre, han någon gång syntes varsam, utöfver hvad visheten kunde kräfva, månne orsaken dertill icke bör sökas i den uppfostran, som alltför länge afsöndrade honom ifrån jemnåriga likar? Hade han i verlden inträdt, bildad af den allmänna andan inom någon skol-republik, månne han icke sedermera hade handlat med en jemnare dristighet, med ett säkrare förtroende till sin styrka? Han riktade den Svenska skaldekonsten med nya former, och böjde språket till en ledig rörelse inom dem. Men då det hela af hans verk bevittnar en kraft, lika mäktig till uppfattning af stora beslut, som till ihärdighet att dem utföra, månne dock icke några mindre delar, några af de reglor han antog och hans kanhända alltför sorgfälliga noggrannhet att