dess regering, icke blott genom det yttre bandet, utan af inre böjelse och aktning.
Redan vid fjorton års ålder beträdde han den Svenska jorden och öfvergaf den sedan aldrig. Här utvecklade sig hans snille, här vann han sin mognad, här gjorde han sina upptäckter, härifrån tog hans namn sin flygt kring Europa. Här var ock hufvudsätet för hans vettenskap, här den namnkunnigaste Läraren deri.
Scheele var dock egentligen icke en lärling af Bergman, utan danade sig sjelf, och begynte dermed såsom gosse, sedan han lemnat Gymnasium i Stralsund. På ett Apothek först i Götheborg, sedan i Malmö, använde han, efter dagens trägna tjenst, en stor del af natten dels till läsning, dels till egna försök. Ibland hvilka redan de första röjde den blick af snillet, som sedan ledde alla hans undersökningar, dem han lika noggrant utförde som skarpsinnigt uttänkte. Länge endast med böcker och med naturen bekant, fann han till slut en vettenskaplig Vän i den förtjenstfulle Retzius, som efter hans flyttning till ett Apothek i Stockholm icke endast omtalte den unga Chemisten, utan ock i en till Vettenskaps-Akademien inlemnad afhandling om Vinstens-syran åberopade ett af hans försök, hvarpå han grundat sin egen undersökning. Den ovanlige Provisorn kunde icke heller blifva obemärkt af sådane Läkare, som en Bäck, en Bergius, en Schulzenheim.
Således var han redan känd såsom en af sig
