Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/547

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
— 543 —

honom vid sidan af Bergman, sände honom sitt kallelsebref, blef han helt häpen och skref till en vän: om det så fortfar, kan jag blifva stolt och inbilla mig att likna en Macquer och en Bergman. Desse hade likväl, att säga min rätta mening, mera insigt i sina fingrar, än jag i mitt hufvud. I detta yttrande af en man, som gjorde epok i sin vettenskap, var ingen tillgjord blygsamhet. All förställning stridde emot hans enkla och konstlösa väsende, som var ett uttryck af hans uppriktiga och ärliga charakter. Huru litet han ville göra sin person till ett föremål för andras upmärksamhet, visade hans svar på de frågor honom gjordes, om hans aftynande helsa. Är ni läkare, så att ni kan bota mig? sade han och smålog. Emedlertid var hans sjukdom icke endast med stora plågor förenad, utan gjorde, efter flera månaders lidande, slut på hans ädla och nyttiga lif, då han icke hade uppnått en högre ålder än 43 och ett halft år.

Han var född den 9 Dec. 1742 af Johan Christian Scheele, Köpman i Stralsund, och dess Maka Margareta Warnecross; och han blef död den 21 Maj 1786.

På sin sotsäng lät han viga sig vid sin Företrädares enka, så väl af vänskap och tillgifvenhet, som af tacksamhet för den vård hon hade haft om hans hus; hvarjemte han gjorde henne genom Testamente till arfvinge af hela sin egendom. I sin lifstid hade han understödt sina fattiga anhöriga och i allmänhet bevist sig en menniskovän.