Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/64

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
— 60 —

en kemisk skedning liknande, upplösning, hvilken til moln sublimerar tanken och fäller handlingen till stoft. Medan det ädlare sinnet irrsväfvat öfver allt verldsligt, har den råa nyttan blifvit lemnad utan tillräckligt motstånd inom sin låga krets, den hon, efter naturens allmänna vidgningslag, allt mer och mer utsträckt. Ocker är den ena, svärmeri den andra ytterligheten, emellan hvilka tidslynnets svängningar hotat att kasta våra Söner. Men ännu ibland oss verkar Gustaf den Tredjes anda, den lika mäktiga till lyftning som till hejd; hon, som sökte att inom bestämda former fästa det eviga vid jorden, det oändeliga vid tingen, snillet vid gagnande mödor; hon som på en gång lifvade Kellgren och Sergel och Chapman och Liljencrants. De vekare af dessa former hafva fallit, likasom den ömtåliga blomman vissnar för en kylig vind. Men den ridderliga känsla för all skönhet, som Gustaf den Tredje ingöt i nationens hjerta, är ännu varm och ren hos mången, yttrar sog ännu hos menigheterna, genom uppoffringar för Sveriges ära och genom en kärleksrik vördnad för hjeltedygder. Det är denna känsla, som under de sista vådliga skakningarna räddat Staten och Thronen. Den nation, som hon förädlade, har, utan at söka annat beskydd, än en segersäll härförares, andra fördelar, än en vis ledning åt sin mandom, kallat till denna thron en stor enskilt Man, hvilken endast genom sina bragder och sitt ädelmod var med Wasarne beslägtad. Europa har sett, hvad hon förut aldrig