— 6 — Sångmön lyder i våra dagar oniisskänneligen häda dessa inflytelser. Vexelvis herrska de öfver hennes rörelser. Kanhända bidrager detta vack- lande mellan dem icke litet att framkalla den ofta hörda klagan,, att poesiens kraft i vår tid är för- svagad. Hvilkendera af dessa inflytelser, som en gång skall segra, kan knappast *vara tvifvelaktigt. Lifvets makt skall ofelbart föra henne, det inre sinnets sierska, oupphörligt föryngrad, förnyad under tidernas vexling, med oemotståndlig kraft till sig. Vårt fädernesland, som fick af försynens nåd, i en af strider upprörd tid, lotten att i lugn full- följa arbetet för sin egen utveckling, — skulle det ej erkänna sin lycka och ansvaret af den lycka, som förunnar det att, midt i en af skakningar upp- fyld verld, kunna främja i frid det inres förkofran, kunna utveckla sina anlag, arbeta på sin andeliga odling och sålunda samla sina krafter till beredan- de af en bättre framtid? Äfven detta samfund, "egnadt åt fäderneslan- det och bärande dess namn'\ — såsom en af Aka- demiens förste ledamöter till hennes stiftare yttrat — fick under det förflutna året i oslördt lugn eg- na sig åt sina arbeten och under hopp för det till- kommande samla sig till sin högtid. Tre fjerdedelar äf ett århundrade hafva i dag förflutit sedan denna högtidsdag för första gången
