folken, då allt omkring den^ skakas, Jäfa kätifia sig sjelfva, och ense med sitt eget inre gå framtiden till mötes. Derför, om äfven ögonblicket är dett yttre handlingens, ligger i tidens väsen likväl en allvarlig uppmaning att vända blicken inåt och att forska i de djup, som uppenbara nationernas inse lif. Arten af de^as grundlynne, deras förvillelser, deras sanna uppgift — hvad som hos dem är friskt, hvad som är förvissnadt — huru skulle det annars komma i dagen? Utan tvifvel är, vid sådana tidsförhållanden, en stor uppgift äfsren vitterheten beskärd. Om den, i sin vidsträcktaste bemärkelse tagen, afspeglar na- tionernas inre lif; om detta den andeliga odlingens arbete alltid yppar, icke sällan leder rörelserna i deras hjertan: skulle det i �ke, i en söndrad och kämpande tid, långt ifrån att aftyna, finna ny upp- fordran och nya falt för sin verksamhet? Skulle väl, i en sådan tid, sångmön fly till ett ensligt fjerran, för att der locka ur sin lyra endast toner af en vemodsfuU klagan? Eller skall icke den ande- liga verksamhet, som öser af sanningens brunn, och ur lifvets mäktiga källåder hemtar sin styrka, rö- ras, äfven hon, af sin samtids mäktigaste frågor, och skärad af samma eld som hon, pröfvad i sam- ma strider, lyssna till hennes klagan, och gifva ord åt hennes sträfvanden?
